Mina Jag och Irene är en amerikansk komedifilm från år 2000 som blev en riktigt stor kassasuccé. Filmen handlar om en polis som har två helt olika personligheter en lugn och en våldsam. Jim Carrey spelar huvudrollen och gör en minnesvärds framställning av de två motsatta personligheterna (han är faktiskt väldigt rolig i den).
En polis med två personligheter
Huvudkaraktären Charlie Baileygates är en erfaren polis från Rhode Island. Han är känd för att vara mild hjälpsam och alltid lugn under sina 17 år i polisen. Men något förändras när Charlie slutar ta sin medicin och drabbas av en psykisk sammanbrott.
Då uppstår en andra personlighet som heter Hank. Medan Charlie är vänlig och försiktig är Hank helt motsatt aggressiv, vulgär och handlar utan att tänka. De två personligheterna är nästan två olika människor som lever i samma kropp, vilket blir rätt konstigt att se.
Det blir ännu mer komplicerat när båda älskar samma kvinna: Irene. Hennes liv blir kaotiskt när hon försöker hantera Charlies två sidor. Filmen blandar skräck och humor på ett sätt som fick många att skratta och många att bli obekväma samtidigt.
En stor succé som väckte debatt
Filmen blev omedelbar framgång på biograferna. Under premiärveckan den 23 juni 2000 tjänade den 24,2 miljoner dollar bara i USA. Världsomfattande samlade filmen nästan 150 miljoner dollar vilket var ganska imponerande.
Kritikernas åsikter var blandade, helt enkelt. På webbplatsen Rotten Tomatoes fick filmen endast 47 procent från recensenter. Men publiken gillade den bättre och gav den 57 procent. Det visar att människor höll på att skratta även om kritikerna tyckte filmen inte var så bra.
Kritik från mentalhälsoorganisationer
Redan innan filmen släpptes väckte den stora problem. Organisationen NAMI, som arbetar för människor med psykiska sjukdomar, skickade ett brev till filmbolaget. De sa att filmen visar fel bild av en allvarlig sjukdom.
NAMI:s ledare Laurie Flynn förklarade att filmen blandar ihop schizofreni med splittrad personlighet. Det är två helt olika saker, men filmen får dem att se ut som samma sjukdom. Organisationen menade att filmen sprider myter och gör det svårare för människor med psykiska sjukdomar att få rätt hjälp och förståelse från samhället.
